Usch! jag har sån ångest för min skolgång...
Jag har alltid haft såna sjukt höga krav på mig själv när det gäller skola, jag är inte nöjd med något utom det bästa. Och det är nästintill omöjligt för mig att nu prestera fullt ut.

Skolan kan liksom inte komma först nu mera, Nova är den som numera bestämmer när jag har tid att göra skolgrejer, och också den som måste få komma först. (och även om jag inte hade skolan, skulle hon givetvis komma först iallafall.)

Ibland, som nu känns det som jag skriver helt bra. Det känns som att jo, så är det och nu kör vi så. Det känns som att det inte gör något att jag inte får så bra betyg jag kunde få.
MEN sen kommer ångesten, och jag får panik (i princip) för att jag inte kan prestera så bra som jag skulle vilja.
Det känns som att de lärarna som var så förstående under graviditeten och lovade hjälpa mig gå klart skolan nu bara är sura, och tycker jag är sämst som inte är där varje dag.
:/
Innan Nova kom förklarade jag för mina lärare att januari kommer vara den månaden jag kan vara som minst i skolan (jag är ensam hemma med Nova hela månaden).
Men jag sa också till dom att om jag bara får dagarna dom vill att jag ska vara där i god tid, så kan jag ordna med mamma så att hon är barnvakt till Nova då..
Nu, när januari är här och jag mejlar och frågar om dagarna kan dom inte säga när jag ska vara där "kom in lite nu och då, allt är ju viktigt"
Det är lite svårt att "bara komma in" någon dag, då jag har Nova..

Jag har sån jävla lust, att ringa skolan imorgon och hoppa av!
Men det skulle vara så jävla onödigt, jag har ca. 4 månader av 3 år kvar.
Jag måste fortsätta.