Idag har vi fått testa på att vara småbarnsföräldrar på riktigt. Sen klockan 10 imorse, tills för ungefär 1½ timme sen har Nova gnällt/skrikit i princip konstant.
Ingenting har hjälpt.
Ojoj.

Nåväl, nu sover hon så sött, och det behöver hon verkligen. Stackaren vad det måste vara jobbigt att vara sådär liten och inte kunna sova.
Fy fy <3
Förhoppningsvis får hon nu sova i några timmar, så att hon vaknar upp och är den glada lilla tjejen vi är vana med :)

Så idag har det inte blivit mycket gjort här hemma.
Men det är inget man kan klaga över.
Jag går så gärna runt och bär på min lilla Nova om det är det som gör henne nöjd.
Hon kan inte berätta för mig hur hon vill ha det, vad det är som är fel eller någonting annat. Och då är det klart man måste skrika lite för att få det som man vill ha det.
Det skulle jag också göra.

Sen är det givetvis jättejobbigt under tiden hon skriker, man känner sig dålig och otillräcklig (även om man inte är det) och allt är bara jobbigt.
Men när det är som värst tittar Nova mig i ögonen, tystnar för en liten stund och bjuder på världens leende.

Då fylls min energi på igen, och jag kan utan problem börja om från början och testa allt för att göra henne nöjd.
<3


Gulle lilla som är ledsen <3 (detta är då på julafton och inte idag. På bilden är hon hungrig och hör att mikron med maten är igång = tokig :)


Och ett litet hjärta som sover, lika sött på bilden som hon gör nu i verkligheten!

Helvete vad jag älskar att vara mamma till NOVA, det är den finaste uppgiften jag någonsin kommer att få <3!