http://banankartong.blogspot.com/

Det där är en blogg jag läser ibland, precis just klickade jag dit mig och såg en inlägg hon har skrivit om sin pappa. Om sin pappa som hon inte har haft någon ordentlig kontakt med, som nu ligger på sjukhus..

Jag kan inte hjälpa att undra, är det sådär det kommer att bli en dag för mig?
Är det på det sättet min pappa, Novas morfar kommer få träffa henne första gången?

Även om jag så många gånger har blivit besviken, och bestämt mig för att nu räcker det.. kommer jag ändå på mig själv med att sitta och fundera ut vad jag skulle kunna skriva till honom, eller göra för att få honom att ta kontakt..
Men jag ska inte, jag tänker inte fortsätta vara den som förlåter honom gång på gång för att aldrig höra av sig, eller bry sig över huvudtaget.
Nej, jag tycker att han kan höra av sig faktiskt.
Borde det inte ligga i hans intresse att iallafall få veta hur det är med hans första barnbarn?
Är han inte intresserad av att träffa henne?

Min högsta önskan är att Nova skulle kunna ha en jättebra kontakt med sin morfar, och att han kunde vara en person för henne som hon alltid kan vända sig till.
Istället har hon nu ingen aning om vem han är...

Jag försöker att utåt inte visa något, men det börjar bli tungt.. Jag tänker ofta på honom, och bara väntar på ett litet sms eller vad som helst.. Bara ett "hur är det?"
Men inget.


Du vet inte vad du går miste om...