På de här dagarna jag har varit borta har det hänt hur mycket som helst med Nova tycker jag. Att allting numera går hiskeligt fort och jag egentligen bara vill trycka på paus, har jag fått inse att är omöjligt. Det är bara att försöka hänga med :)

Hon blir mer och mer ett litet barn, och vi har så fruktansvärt roligt tillsamans. Hon gillar, precis som sin mamma att ha något på gång hela tiden. Fart och fläkt gillar vi :)
Hon är supernöjd med att vara med på både det ena och det andra stället.
Bara mamma finns i närheten (helst tätt intill just nu) så är hon nöjd.

Här i dagarna har hon lärt sig att visa var lampan, kissen och Novas socka är. Och mitt hjärta tar ett extra skutt varje gång hon gör det.
Hon ställer sig också upp precis överallt numera, och försöker mer och mer att stå helt utan stöd.
Jag har sagt att hon kommer gå innan sin 10 månaders dag - vi får se om det stämmer!

Och detta med att hon ska gå har jag en fruktansvärd ångest för. Det känns som om vår Nova alltid ska vara en bebis som man bär på, att hon ska gå själv känns så avlägset.. Skrollunge!
Men det är väl bara att inse - hon kommer inte vara en liten snutteputt bebis hela livet. Hur mycket hennes mamma än önskar ;)

Nej, helt totalt underbar är vad hon är. Nöjd och glad precis hela tiden.
Vi är såååå lyckligt lottade!