Nu har vi kommit hem, och hunnit sova ut lite.
Resan har gått jättebra, och Nova har skött sig exemplariskt - nästan alla gäster på begravningen kom fram och berömde henne för att hon var så snäll och lugn.
stolt mamma.

Begravningen var jättefin, men också jättejobbig. Det jobbigaste var momentet då alla skulle gå upp och lägga en blomma på kistan.. FY, vad allt blev verkligt då. <3
När jag gick upp för dom två trappstegen och fram till huvudändan av kistan visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till, allt var så jättejobbigt...
Men att ha Nova med var ett riktigt stöd, henne satt jag och kramade om hela begravningen igenom.. När jag grät tittade hon på mig frågande, lilla hjärtat förstod ingenting.

Men jag är riktigt glad över att vi åkte dit, och att Nova var med. Nu har Stefan iallafall fått se henne en gång, och jag har fått träffa alla hans anhöriga - jätteskönt, de är så härliga allihopa.
Så allt som allt, var det en riktigt fin och bra begravning.
Och nu hoppas jag Stefan vilar i frid, och har det helt underbart där han är nu.
Jag tänker ofta på honom, och kommer nog alltid ha honom med mig på något vis.

Bilder på de fina blomarrangemangen som låg vid kistan kommer när jag har hämtat in kameran.