2010-09-13
17:19:13
17:19:13
bm besök
Idag var det dags för BM besök, hon som vi har som vanligt var på semester. Så vi fick pröva en annan idag - gick hur bra som helst :)
vi pratade lite om min foglossning och vad jag kan göra för att underlätta lite.. just nu är det riktigt illa, jag kommer inte någonstans utan Tomas hjälp. Att stiga upp själv kan jag bara glömma - tur att tomas är hemma iallafall.. annars skulle jag sitta fast!
Sen pratade vi ganska mycket om förlossningen, vi gick igenom det jag hade skrivit hittills i förlossningsplanen. Och jag fick svar på mycket frågor och funderingar.
Jag är fortfarande sjukt rädd och bävar inför dagen då hon ska ut.
Men på samma gång känner jag långt inne att vi kommer klara det bra. Jag vet att Tomas kommer vara ett enormt stöd och med hjälp av honom kommer jag kunna genomlida det.
Sen togs alla värden och sådär som vanligt, mitt hb var lågt nu igen fast jag ha ätit piller regelbundet. Jag skulle fortsätta som jag gör nu så hoppas vi det är en tillfällighet.
Det roligaste av allt är ju alltid att få lyssna på lilla skruttan - hennes hjärtljud fortsätter vara runt 140 och väldigt starka :)
Hon ligger nu med huvudet neråt, benen ganska högt upp under revbenen och så boxas hon på min vänster sida.
Nytt besök om 4 veckor, och då ska vi få se förlossningsrummet. Skönt!
Även om det är väldigt jobbigt att vara gravid, och det inte är något jag har tänkt göra om på måånga år (känns det som nu iaf) och jag har ont överallt och det är psykiskt jobbigt så är det så värt när hon sparkar, vrider eller bökar <3
det är en helt underbar känsla att veta att hon är där inne och snart ute med oss.
Och vad jag ska njuta när jag får hålla henne första gången, vårt alldeles egna lilla barn.
<3<3<3
Ida
Det är klart att allt med förlossningen kommer gå bra.
Du är stark. Och till på det har du Tomas vid din sida :)
Pia
Ja klart det går bra! D e som att skita ut en hörnsoffa, och det finns ju epidural! Det där kommer gå som en dans! Dom som jobbar där kan det där och du kommer få all hjälp du behöver, finns inget att oroa sig för. Det tar någi satans ont emellanåt men d e ju övergående o d kommer ju nå gott med d hela. Man får tänka så. Nålar kommer du inte märka av ens, dom e som pitten i havet när du väl är där.
Några timmar som är lika jobbiga som att stå o slå sig gång på gång med en hammare på tummen o sen en miljard underbara dagar.