Är inne i en period där jag tycker det är jättejobbigt att vara ensam.
Jag vill helst att Tomas ska vara hemma hela tiden.
Känns så tryggt på något vis.
Har inte riktigt någon förklaring varför heller.
Vill ha honom hemma helt enkelt!

Och när jag är borta känns det så konstigt.
Vill vara hemma och ha honom hemma med.

Självklart måste ju han få åka iväg han också.
Så det får han.
Tycker bara det är jobbigare än annars.

Säkert graviditetsgrejs dethär också.
Som man nästan kan skylla allt numera ;)
Vad ska jag skylla på när snuttan är ute då?!